Bokfjäsket

Strindbergsåret 2012

2012-01-11T13:49:00.009+01:00

I år är det 100 år sedan August Strindberg dog och man uppmärksammar honom genom ett Strindbergsår. Kulturrådet har en Strindbergswebb där alla Strindbergsevenemang runtom i landet kan registreras: http://strindberg2012.se
I mitt första lilla Bokfjäskinlägg detta år tar jag mig därför friheten att kopiera in en av Strindbergs mest kända noveller; Ett halvt ark papper. En fantastisk både lycklig och sorglig skildring av ett äktenskap, en kärleksrelation som bara kom att vara i två år. Håll till godo!

Ett halvt ark papper
Sista flyttningslasset hade gått; hyresgästen, en ung man med sorgflor på hatten, vandrade ännu en gång genom våningen för att se om han glömt något. -- Nej, han hade icke glömt något, absolut ingenting; och så gick han ut, i tamburen, fast besluten att icke mer tänka på det han upplevat i denna våning. Men se, i tamburen, invid telefonen, satt ett halvt ark papper fastnubbat; och det var fullskrivet med flera stilar, somt redigt med bläck, annat klottrat med blyerts eller rödpenna. Där stod det, hela denna vackra historia, som avspelats på den korta tiden av två år; allt han ville glömma stod där; ett stycke mänskoliv på ett halvt ark papper.
Han tog ner arket; det var sådant där solgult konceptpapper, som det lyser av. Han lade det på salskakelugnens kappa, och lutad över detsamma läste han.
Först stod hennes namn: Alice, det vackraste namn han då visste, därför att det var hans fästmös. Och numret -- 15 11. Det såg ut som ett psalmnummer i kyrkan.
Därpå stod: Banken. Det var hans arbete, det heliga arbetet, som gav brödet, hemmet och makan, grunden till existensen. Men det var överstruket! Ty banken hade störtat, men han hade räddats över på en annan bank, dock efter en kort tid av mycken oro.
Så kom det. Blomsterhandeln och hyrkusken. Det var förlovningen, då han hade fickan full av pängar.
Därpå: möbelhandlarn, tapetserarn: han sätter bo. Expressbyrån: de flytta in.
Operans biljettkontor: 50 50. De äro nygifta och gå på Operan om söndagarne. Deras bästa stunder då de själva sitta tysta, och råkas i skönhet och harmoni i sagolandet på andra sidan ridån.
Här följer ett mansnamn, som är överstruket. Det var en vän, som nått en viss höjd i samhället, men som icke kunde bära lyckan, utan föll, ohjälpligt, och måste resa långt bort. Så bräckligt är det!
Här synes något nytt ha inträtt i makarnes liv. Det står, med en fruntimmershand, och blyertspenna: "Frun". Vilken fru? -- Jo, den med den stora kappan och det vänliga deltagande ansiktet, som kommer så tyst, och aldrig går genom salen, utan tar korridorvägen till sängkammaren.
Under hennes namn står Doktor L.
För första gången dyker här upp namnet på en släkting . Det står "Mamma". Det är svärmodren, som diskret hållit sig undan för att icke störa de nygifta, men nu påkallas i nödens stund, och kommer med glädje, efter som hon behövs.
Här börjar ett stort klotter med blått och rött. Kommissionskontoret: jungfrun har flyttat, eller skall en ny anställas. Apoteket. Hm! Det mörknar! Mejeribolaget. Här rekvireras mjölk, tuberkelfri.
Kryddbon, slaktarn etc. Huset börjar skötas per telefon; då är husmodren icke på sin plats. Nej. Ty hon ligger till sängs.
Det som sedan följde kunde han icke läsa, ty det börjar skymma för hans ögon, som det måtte göra för den drunknande på havet, när han skall se igenom salt vatten. Men där stod: Begravningsbyrån. Det talar ju nog! -- En större och en mindre, underförstått: kista. Och i parentes var skrivet: av stoft.
Sedan stod där intet mer! Stoft slutade det med ; och det gör det.
Men han tog solpapperet, kysste det och lade det i sin bröstficka.
På två minuter hade han genomlevat två år av sitt liv.
Han var icke böjd, när han gick ut; han bar tvärtom sitt huvud högt, som en lycklig och stolt människa, ty han kände att han dock ägt det skönaste. Hur många arma, som aldrig fått det!

Att förnimma ett svunnet decennium

2011-11-07T09:46:00.003+01:00

När jag läser Rikard Wolffs Rikitikitavi förflyttas jag med lätthet tillbaka till det sena 70-talet och 80-talets första hälft. Wolff som ju mest är känd som skådespelare och sångare har också gåvan att kunna skriva. Med känslig närvaro tecknar Rikard Wolff ett porträtt av en mycket känslig pojke som långt upp i åren förblir modersbunden och med känslan av att vara annorlunda. Han skriver om innerlig kärlek, passion, men också mörkret som ibland tar överhanden.

Det är min generation han beskriver och jag läste boken med stor förtjusning och igenkänning - tidsandan, tankarna, grupperingarna, allt det där som präglade tiden som gick från att vara radikal och progressiv till annonspelaren med bilden av sossen med juppinalle och dalmatinerhund.
Genom sin dotters ord förmedlar han livsgnistan som vänder åter efter en tids sjukdom, sin mammas död och en separation:
"Du förstår, pappa, säger hon och tar min hand i sin, att känna pappa, det är inte bara att känna så här, med händerna. Att känna, det är här inne. Så är det pappa. Det är sant, jag vet det. Och vet du en sak, pappa, din favoritfärg är svart, men din färg är blå."

De sista raderna i boken lyder; "Vilken dröm, vilket mirakel att alltid, alltid få börja om".
Och jag kan bara säga LÄS!

Fortsättningen, följer den?

2011-10-26T14:38:00.000+02:00

Maja-Maria Henriksson har skrivit en uppföljare till debutromanen som utgavs förra året.

"Inte på riktigt, inte på låtsas" är bokens titel och vi får följa Johanna vidare i hennes liv. Ett liv fortfarande präglat av våld och kränkningar, även om den nya boken någonstans är mindre svart än den första.
Johanna har även i denna bok trädet som en plats för trygghet. Hon träffar Jens som också blir hennes tillflykt när hon inte känner sig välkommen hemma. Jens är annorlunda, och i början känner sig Johanna fri och stark tillsammans med honom, men allt är inte så starkt och fritt som Johanna önskar att det vore...

Gå din väg men stanna

2011-10-26T14:02:00.004+02:00

är titeln på Johanna Nilssons senaste roman. En titel som i en kort mening beskriver huvudpersonen Hannas dilemma. Hanna är 31 år när hon träffar Alex, en kille som har två små barn. Hanna försöker bli frisk från sina ätstörningar, men inser att hon istället går allt längre in i ett tablettmissbruk. Hur länge kommer Alex tålamod att vara? Kan Johanna någonsin på ett vuxet sätt ta hand om hans barn, hon som själv stundtals är ett barn som någon måste ta hand om? Hon som längtar efter närhet och samtidigt är rädd för kraven som en nära relation innebär.
Boken är skriven i tredje person, utifrån Hannas perspektiv och man får egentligen aldrig lära känna Alex. Beskrivningen av Hanna är trovärdig och levande och jag undrade under läsningens gång om Alex verkligen kunde vara så där snäll och förstående hela tiden...
Boken är en fristående uppföljare till Johanna Nilssons debutroman, Hon går genom tavlan ut ur bilden.
En läsvärd roman!

Gå sönder, Gå hel

2011-10-10T09:04:00.001+02:00

När jag läst klart "Gå sönder, gå hel" av Sofia Nordin måste jag återvända till första sidan. Jag har ju tänkt mig att bokens Lena och Anna är samma person, men någonstans i läsningen börjar jag tvivla på om så är fallet. Så jag läser de första meningarna om igen...: "Så jag började om. Jag gjorde ett nytt liv och låtsades inte om det gamla."...
"Men det faktum att jag blev inhämtad i värmen först - matad, vårdad, hatad - gjorde det svårt för mig att bara ge mig ut igen och låtsas som ingenting. Och de gav mig mediciner." ... och då ser jag klart - ja förstås är Anna och Lena samma person som vi får möta under olika delar av hennes liv.
Anna som efter det fruktansvärda som hänt försöker skapa sig ett nytt liv - ett normalt liv. Hon letar upp en normal kille, föder två normala barn som ges normala namn - hus, jobb, bil, hund osv. Men livet är bara på ytan, och när Anna så småningom träffar Tyra, händer något med henne. Sofia Nordin beskriver hur hon känner sig när hon tror att hennes man Anders märker förändringarna; "Han såg hur jag buktade - där, inför hans blick, började ojämnheterna i mitt skal bli synliga."

Lena har kidnappat ett spädbarn, sin tvillingsysters barn. När hösten gör sig påmind får hon allt svårare att skaffa mat till Ilja, som hon kallar den lilla flickan, och allt svårare att hålla isär verklighet och sin egen imaginära verklighet. Lena dras obönhörligen allt längre in i något som tycks vara en psykos. "I början använde jag mitt minskade matbehov till att ge Ilja mer, och det gjorde mig stolt att kunna försörja henne så bra trots de knappa omständigheterna, men nu provar jag att krympa också hennes ransoner."... "Och hon klarar det bra, det gör hon verkligen. Det här med att människorna ska behöva så mycket näring är sannolikt mest en myt."

Motiven till Lena/Annas handlingar kan man fundera på. Sofia Nordin ger läsaren förklaringar och motiv på sitt säregna språk, ett språk som inger både närhet och distans på en och samma gång.
Gå sönder, gå hel griper tag i läsaren och jag grunnar en hel del på den efter avslutad läsning. Den har helt enkelt satt spår i mig, så som en bra bok gör! Läs den!

Tio personer i en gymnasieklass - vad tänker de på?

2011-10-05T12:29:00.000+02:00

I ett klassrum väntar en klass på sin svensklärare. Miljön känns igen, vita väggar, lysrör i taket, en tavla att skriva på, bänkar två och två, en klocka som tickar.
Bokens titel "Jag vill bara att du gillar mig" ger en tydlig bild av vad som är mest betydelsefullt i de tio elevernas liv - att bli bekräftad och älskad för den man är.

Där finns Katja som är missnöjd med sin kropp och är missnöjd med att hon tänker för mycket på den. "Om jag sitter så här, lite på sidan, då ser de faktiskt mindre ut. Jag sätter mig tillrätta i stolen. Nej, det hjälper inte. Jag drar lite i jeansen, men det hjälper inte heller. Jag är ett päron."

Där sitter Pär som funderar på vad personer i hans omgivning egentligen menar.
"80% av kommunikationen består av kroppsspråk. Bara 20% består av ord. Det är rörelserna som är det viktiga, varje rörelse betyder något. För mig är det inte så. För mig hamnar orden på 97%".

Andreas sitter och tänker på ett flyktigt ögonblick som betytt mycket för honom och försöker samtidigt att förneka vad han känner.
"Jag skulle vara mer som Filip. Eller som mamma. Till och med som Marcus. Men han stod mitt framför mig. Han la handen mot rutan. Han såg mig i ögonen."

Ingrid Olsson skildrar det som upptar tio gymnasieelevers tankar, om nuet och framtiden, familj, vänner, kärlek - det som verkligen betyder något.

Spår i snön

2011-09-09T14:20:00.001+02:00

heter en novell av Jonas Karlsson som ges ut på nystartade förlaget Novellix.
Fyra böcker i fickformat fyra gånger om året av kända svenska författare, skådespelare och musiker har Novellix tänkt sig.

Martin och Barbro flyttar ut på landsbygden som verkar ligga en bra bit norrut i Sverige. Ortsbefolkningen får inte svar på riktigt varför paret flyttat till orten och ingen kommer dem inpå livet. Martin får iallafall jobb på företaget Redab och sakernas tillstånd börjar förändras...
En berättelse man med god behållning kan läsa på väg till jobbet kanske? Det ska bli roligt att följa förlagets fortsatta utgivning!

En annorlunda ungdomsbok

2011-09-09T11:47:00.000+02:00

Isnätterna av Malin Isaksson är en ungdomsroman vars språk skiljer sig en del från andra ungdomsromaner. I poetiska, drömska, distanserade ordalag kommer Jenny till tals. Jenny som slutat gymnasiet med bra betyg. Jenny som egentligen har alla möjligheter men som inte kommer sig för att "ta för sig". Hennes yngre syster står henne nära och systrarna ger varandra stöd och styrka. Familjens bägge bröder har flyttat hemifrån och Jenny saknar dem. Mamman och pappan tycks inte nå fram till varken varandra eller sina döttrar.
Författaren förmår fånga personerna i klara ögonblicksbilder och beskriva känslan av att både vilja bryta sig loss och stanna kvar i barndom och förgånget familjeliv. Jag tycker mycket om den här boken och hoppas verkligen att den finner läsare bland unga och äldre!

Afghanistan - ur ett svenskt perspektiv

2011-07-08T12:58:00.000+02:00

Igår började jag läsa "En del av mitt hjärta lämnar jag kvar" av Diana Janse, en ung svensk diplomat som på ett fascinerande sätt skriver om sina intryck och minnen från sin tid i Afghanistan. Jag har med andra ord inte hunnit läsa boken färdigt, men vill så här, några timmar före sommarsemestern ändå skriva några rader om boken.
Janse skriver om en verklighet, fjärran från de stockholmska miljöer hon lämnat. Jag fastnar för formuleringar som talar för sig själva när hon beskriver sin vanmakt och främlingsskap, dels mot afghanerna som är svåra att närma sig, men också ibland gentemot andra västerlänningar som av olika anledningar befinner sig i landet.
De afghanska kvinnorna är i det närmaste osynliga, skriver hon och fortsätter: "Även om jag skulle knacka på någon trädörr och hitta en jämnårig - vad har jag gemensamt med en niobarnsmamma, bortgift vid fjorton års ålder, som aldrig satt sin fot i en skola? Vad delar vi av mänskliga erfarenheter? Av specifikt kvinnliga?"
Eller några rader om ett kort ögonblick från en av alla resor i landet: "Mitt i ingenstans möter vi en örnjägare.Vi stannar bilarna, går ut för att prata med honom och sträcka på benen. För att locka till sig sina byten har han en örn i ett rep. Jag tvingar bort blicken från örnens igensydda ögon, vill åka vidare, vill slippa se".

Den här boken tar jag med mig när jag går in i semesterns förlovade tid denna eftermiddag!
Och - jag ser verkligen fram emot Diana Janses besök på Lunds stadsbibliotek i höst!

Du är så Yeah Yeah Wow Wow

2011-07-07T13:04:00.000+02:00

sjöng Martin Svensson i Melodifestivalen 1999. Att det hänt en del sedan dess kan man läsa i DN:s artikel http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/vi-maste-vaga-gora-kvinnor-besvikna.
En artikel skriven med anledning av romanen "Dingo, dingo den manliga frigörelsen är här".En bok om tre män som träffas i smyg för att kramas.

Magnus Svenssons bok "När inget annat hjälper" har legat på mitt skrivbord ett tag och dagens artikel i DN fick mig att slutligen sätta mig ner och läsa den.
Boken handlar om Leo som önskar sig bort från hålan Varberg, har gitarristdrömmar och mer eller mindre flyr till Stockholm.
Dilek en ung kvinna med skrivarambitioner tärs av sitt liv vars tid går åt att anpassa sig till sin familj, vars familjemedlemmar inte alltid mår så bra. En dag inser hon också att föräldrarna vill gifta bort henne...
Selahattin möter vi första gången när han rest tillbaka till Turkiet, Han vill utbilda sig men känner även han press från sin familj att gifta sig och bilda familj så snart som möjligt. Han är förälskad i Ceylan, men hur ska han kunna tala om detta för sin far? Och var tar egentligen Ceylan vägen - vad vill hon? Föga anar de att deras liv snart kommer att korsas på märkliga och oväntade vis.
Martin Svensson har skrivit en ungdomsroman som i all enkelhet - och inte utan humor, tar upp frågor om självständighet, arrangerade äktenskap - och kärlek.
I höst utkommer en fristående fortsättning; Musik för tondöva.

Fifteen Love

2011-07-05T13:53:00.000+02:00

heter Peter Barlachs senaste ungdomsroman. En titel som anspelar både på tennis och kärlek.
Tre år har gått sedan Johns mamma dog och fortfarande finns hon i Johns medvetande. John är nu 15 år och upptäcker att han är förälskad i Violetta, familjens städerska. Han vet inte hur han ska hantera sina känslor och en dag berättar han om Violetta för Gabriel, hans två år äldre kompis som är betydligt mer erfaren än John när det gäller tjejer. John blir dock också alltmer skeptisk till Gabriel och ångrar att han berättat något för honom, men hur gör man slut med en kompis? Barlach har skrivit en både humoristisk och inkännande bok om en tonårig pojkes tankar och känslor.

Kanske en deckare i sommar eller två - inte nya, men ändå

2011-06-28T11:33:00.000+02:00

Är det någon som tänker åka till den urgamla staden Istanbul?
Staden som är porten till Orienten. Tag då med en av Barbara Nadels deckare!
Genom vindlande gränder uppför stadens sju kullar känner man igen gator och torg, moskéer och palats, alltid med Gyllene Hornet och Bosporen i bakgrunden. På den ena sidan av Bosporen den europeiska delen av Istanbul, på den andra den asiatiska. Med hjälp av Istanbulpolisen letar vi efter svaren på olika mordgåtor. Vi lär känna gamla traditioner, exotiska miljöer, färgstarka människor och Istanbuls hemligheter.
Några av hennes böcker: Belsassars dotter, Arabesk, Kristallburen.

Paul Auster

2011-06-21T09:12:00.000+02:00

besökte Malmö i maj i år 2011 alltså. Här är mitt försök att föreviga en liten del av det besöket.
Håll till godo!

http://www.youtube.com/watch?v=4DGUqW8rjfc

Att omhänderta

2011-06-21T09:04:00.000+02:00

Annika Thors senaste roman " Om inte nu så när" är fascinerande läsning!
Boken börjar vid tiden strax före andra världskrigets utbrott och slutar när kriget också tagit sin ände.
Läsaren får följa några människoöden som alla på olika vis blir offer för svensk myndighetutövning - och omhändertagande.
Ilse Neuberg en kvinna med tyskjudiskt ursprung, har tvingats till Sverige från Berlin, skulle ha kunnat bli svensk medborgare eftersom hon bott tillräckligt länge i det nya landet, men vill inte kapitulera inför nazisterna.
Sedan hösten 1933 tvingas hon istället få sitt uppehållstillstånd i Sverige förnyat var sjätte månad hos den nyinrättade utlänningsbyrån, en myndighet i socialstyrelsens regi, som är allt annat än trivsam att besöka.
Bakom en av luckorna arbetar Ingrid Widegren, en ung kvinna som lämnat landsorten för att söka arbete och uppehälle i Stockholm. Hon har lätt att känna empati för emigranterna, vet hur det känns att komma ensam till en främmande stad.
Arnold Cohen en journalist även han med tyskjudiskt ursprung som tvingats fly från Tyskland, lägger vid ett av sina besök på utlänningsbyrån märke till Ingrid Widegren. Och hon lägger märke till honom.

Annika Thor beskriver hur restriktionerna blir allt hårdare för emigranter och flyktingar ju närmare tiden för krigsutbrottet kommer och hur misstänksamheten på utlänningsbyrån breder ut sig och klimatet hårdnar gentemot utlänningar i allmänhet och judar i synnerhet.

Ingrid förlorar sitt arbete på utlänningsbyrån när hon börjar umgås med Arnold. De gifter sig och får en dotter, men Arnold blir anklagad för att skriva antifascistiska texter i tyska tidningar och hamnar i arbetsläger. Ingrid har svårt att klara ensamheten och sitt uppehälle och går sakta in i en depression. Hon omhändertas av en annan svensk myndighet - sinnesjukhuset i Beckomberga. Deras lilla dotter placeras i en fosterfamilj.

Ilse försöker på olika vis, en del i ren desperation, att skrapa ihop de pengar hon måste kunna visa upp som sparkapital för utlänningsbyrån så att de familjemedlemmar som återstår av hennes släkt, kan komma till Sverige.

I romanen figurerar också människorna som företräder myndigheter av olika slag. Vilka är deras drivkrafter? Ser de - inser de, vilka konsekvenser deras beslut ger upphov till?

Annika Thor har skrivit en ytterst läsvärd och berörande roman, som också säkert skulle kunna användas i många ämnen som berör historia, samhällskunskap, psykologi och etik.

Också var det ordet - att omhänderta. Så här skriver Annika Thor:
"Ta om hand, ta hand om, ta i sina händer; det låter som ett gott ord, ett uttryck för omsorg och omtanke, men det ljusa ordet har en mörk baksida: det kan också betyda att beröva någon hans eller hennes frihet. Inte i något av de övriga språk jag någorlunda behärskar sammanfaller dessa två innebörder i en och samma glosa, och jag har många gånger undrat vad i svensk mentalitet som uttrycks genom denna dubbelhet."

Spännande ungdomsroman om människosmuggling!

2011-06-17T15:27:00.000+02:00

Siri är en 16-årig flygintresserad tjej som hellre spenderar tid på den lilla flygplatsen än i skolan. En kväll ser hon hur ett småmotorigt flyg lämpar av en ung tjej som sedan, mot sin vilja släpas vidare in i en bil som snabbt lämnar flygplatsen. Siri förstår inte då vad det hon egentligen bevittnar men inser så småningom att det hon sett inte är något annat än människosmuggling.

Hur ska hon agera när hon anar att det är folk hon känner som kan vara involverade i smugglingen? Och hur ska hon göra med Aron?
Ewa Christina Johansson och Kristina Sjögren har skrivit en mycket spännande bok, svår att lägga ifrån sig!

Två tyska berättelser

2011-06-15T09:36:00.013+02:00

Ej blott i juletid

De allra flesta förknippar nog Heinrich Böll med "Katharina Blums förlorade heder." I hans digra produktion finns en novellsamling som heter "Doktor Murkes samlade tystnad". I fem berättelser finns en underbar satir kombinerad med bitande humor. Min favorit är "Ej blott i juletid" om en kvinna som blir helt besatt av julfirande. Denna vanföreställning präglar familj och övrig släkt på allehanda vis. Julstämningen har svårt att infinna sig mitt i sommaren... Granar har en tendens att barra, julgodis smälter osv.Här ska inte avslöjas för mycket men kvinnans psykotiska tillstånd får långtgående konsekvenser!Jag läser sällan tyska författare men Bölls novell får mig att småskratta hela tiden under läsningen. Han är en författare präglad av Andra världskriget och en skarp kritiker av sin framtid. Sårad 4 gånger under kriget deserterade han 1944 och satt i amerikanskt och engelskt fångläger. Han kritiserade katolska kyrkan, konsumtionssamhället, Västtyskland under Baader-Meinhoftiden etc.Andra människor associerar kanske tyska författare med humor men det gör inte jag. Denna novell är undantaget som bekräftar regeln.

Döden i Venedig

Den här historien får betraktas som en kortroman eller en längre novell. I Tomas Manns berättelse attraheras en äldre man av en ung pojke. En lockig, polsk yngling är föremålet för hans intresse.Här är det i stället ensamhet och ålderdom-ungdom som är de temata det handlar om. Boken ingick i det vi läste på Spyken i slutet på 70-talet. Det känns som 1800-talet!
Det var en mycket stark läsupplevelse i en känslig ålder för min del.
Här är humorn långt borta. Melankoli och homosexualitet präglar boken som, nu antar jag, förmodligen gjorde skandal när den kom.

Baby if you spoon me, I will let you moon me

2011-04-08T13:47:00.000+02:00

I ögonblicksbilder tecknar debutanten Sanne Näsling i sin bok "Kapitulera omedelbart eller dö", hur världen ter sig för två smarta, snabbtänkta och genomskådande femtonåriga tjejer. Vi följer Mary - bokens berättare, och Lovely i deras vardag - i skolan, på festen, hos föräldrar och i deras tankar. Vänskapen är stark och när Lovely drabbas av panikångest finns Mary alltid till hands.
Boken är både rolig och sorglig att läsa. Jag får en känsla av att de här flickorna om några år är starka vuxna kvinnor, som har mod att gå mot strömmen, och heller inte alltid väljer den rakaste och lättaste vägen.
"Vi pratar om panikångest och äter limpmackor. Lovleys köksbord är grönt (shade: poison green) och fantastiskt. På några ställen är färgen bortrepad, så man ser det bruna träet under.
Lovley säger att när hon får panikångest tror hon att hon ska dö. Jag frågar hur det känns att tro att man ska dö.
"It's slightly annoying", säger Lovely och klöser med naglarna över bordet så att långa färgflagor lossnar och krullar ihop sig under hennes fingertoppar.
Jag blir irriterad när hon skämtar om sin panikångest, för jag fattar verkligen inte.
"Ibland önskar jag att jag också hade panikångest så att vi kunde tro att vi ska dö samtidigt", säger jag.
"Silly Darling!" ropar Lovley och skrattar".
Flickorna har säregna uttryck och deras dialog är ofta speciell. Som när Lovely efter en panikångestattack säger till Mary "Kom och skeda mig nu". "BABY IF YOU SPOON ME, I WILL LET YOU MOON ME".

En sorgsen Mary som saknar sin far får ibland komma till tals.
"Jag skulle titta pappa i ögonen och säga:
Ibland vet jag inte vad vi ska prata om, du och jag.
Då skulle han säga:
Du kan väl berätta vad du tänker på?
Jag skulle svara:
Jag tänker på rosorna som river i mig.
Och pappa skulle inte le. Han skulle fråga:
Hur lång tid tar det att dö?
Jag skulle svara:
Det tar hela jävla livet".

Who is welcome?

2011-03-24T11:39:00.000+01:00

Häromdagen såg jag filmen "Welcome" av Philippe Lioret. En film som berättar en historia som är mångas historia, om flykt från ett krigshärjat land till ett land "i fred".
Bilal flyr från Irak men klarar inte den sista delen av resan, den som skulle ta honom över till England där hans flickvän bor tillsammans med sin familj. Gömd i en långtradare tillsammans med andra flyktingar tvingas de trä en plastpåse över huvudet när tullen mäter koldioxidhalten i lastutrymmena. Bilal drabbas av panik och flyktingarna i lastbilen upptäcks. Eftersom Bilal kommer från en krigszon får han stanna i Frankrike, men betraktas ändå som illegal flykting. Inom Bilal föds en tanke på en alternativ flyktväg och i Calais' simhall träffar han simläraren Simon och ber honom om simlektioner.
Simon ligger i skilsmässa och hans fru är volontärarbetare bland flyktingarna. Simon tar sig an Bilal i hopp om att få tillbaka sin fru, men Simon ser sig snart som en far till Bilal och blir alltmer involverad i hans liv.
En stark, lågmäld film om ett Europa av idag. Se den!

Dystopi eller utopi?

2011-03-10T08:55:00.000+01:00

En dystopi kan sägas vara en skildring av ett inhumant, ofta totalitärt, framtida samhälle. Några exempel på dystopiska romaner är Boyes Kallocain, Orwells 1984 och Huxleys Du sköna nya värld. I en utopisk roman beskrivs istället ett framtida idealsamhälle. Boken Matched av Ally Condie kan väl placeras någonstans mittemellan dystopi och utopi. Vi presenteras för Cassia, en flicka som precis har fyllt sjutton och när man har uppnått denna ålder kommer en dator att presentera den partner som man ska leva resten av sitt liv med. Äktenskapet dikteras av staten, är noga uträknat och har verkligen inget med kärlek att göra. På sjuttonårsdagen ställs Cassia framför en skärm där ansiktet av hennes framtida make ska avbilda sig. Först dyker ett ansikte upp men endast under bråkdelen av en sekund, därefter kommer ett annat ansikte och det är denna man som hon ska gifta sig med. Men Cassia kan inte sluta tänka på det ansikte som först dök upp, kanske borde hon egentligen leva resten av sitt liv med just den mannen? Staten accepterar inte sådana självständiga tankar och huxflux har vi hamnat i något som liknar Bellas funderingar i Twilight kring vem hon ska välja: Edward eller Jacob? Eller, för den delen, samma funderingar som Katniss har i Hungerspelen: Peeta eller Gale?

Långt från Hollywoods glassiga miljöer

2011-03-07T08:28:00.000+01:00

utspelar sig Daniel Woodrells bok "En helvetes vinter" (A Winter's Bone) vars filmatisering fått stor uppmärksamhet. Att först se filmen och sedan läsa boken gör ju att man som läsare redan fått någon annans tolkning och bilder på näthinnan. Jag tyckte mycket om filmen och när jag läser boken är det som om jag ser filmen om igen, men lite tydligare.
Sextonåriga Ree bor tillsammans med sin sinnesjuka mamma och två mindre bröder i ett nedgånget hus i Ozarkbergen. Knarkhandel, våld, droger och fattigdom präglar hennes liv. Pappan är försvunnen och om han inte infinner sig till en rättegång kommer huset att tas ifrån familjen.
Ree måste leta reda på sin far men ingen vill hjälpa henne. Hon inser så småningom att pappan troligen är död, men hon måste bevisa det för att få behålla huset.
Historien om Ree och personerna kring henne är gripande och jag undrar var hon fått sin styrka ifrån? Och hur lyckas hon både överleva i och hålla distans till den miljö hon lever i?
I boken liksom i filmen finns flera ögonblicksskildringar som är mycket väl skildrade. Kontakten med Rees farbror, nedgången av droger, men som trots allt har kvar en mänsklig värme som han vid sällsynta tillfällen visar i sina handlingar gentemot Ree.
Och Ree som älskar sina bröder och som hon säger "skulle vara helt vilsen om jag inte hade er att släpa på". Detta är en läsvärd bok och en sevärd film som lämnar spår.
Daniel Woodrell har skrivit flera romaner varav några översatts till svenska, bl a "Gryningen kommer aldrig åter" och "Fel sida av järnvägen". Jag kommer säkert att läsa mer av denne författare.

En bok om ett angeläget ämne

2011-02-25T11:34:00.000+01:00

Christina Wahldén skriver böcker om aktuella ämnen som berör.
"I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig" handlar om Kongos inbördeskrig och hur soldater begår övergrepp mot civilbefolkningen, i synnerhet mot flickor och kvinnor.
Ombeni, en flicka i tonåren är bokens huvudperson som berättar om hur hennes föräldrar och lillebror halshuggs framför ögonen på henne och hennes två systrar. Systrarna tvingas följa med soldaterna och våldtäkterna och övergreppen fortsätter. Ombeni ser vid ett tillfälle sin chans att fly och lämnar kvar sina båda yngre systrar. Hon lever som gatubarn tills hon en dag träffar en nunna som hjälper henne att fly till Europa och till slut hamnar hon i Sverige.
Livet i Sverige är inte lätt för Ombeni. Hon har dåligt samvete för att hon lämnat sina systrar och lever med ständiga mardrömmar och oro. Det finns ingen som fattar vad Ombeni varit med om och hon möts ofta av tystnad och oförståelse. Men Ombeni kan trots allt gå vidare, mycket tack vare några personer som hon möter och en dag får Ombeni en oväntad överraskning...
Christina Wahldén har skrivit en otäck och stark ungdomsbok som inte lämnar läsaren oberörd.

Underjordiska timmar

2011-01-31T08:57:00.000+01:00

av den franska författaren Delphine De Vigan tillhör kanske de böcker som kommer lite vid sidan av den stora bokfloden. Icke desto mindre är det en läsvärd berättelse om mobbing och tyst våld utövad på olika vis.
Mathilde jobbar sedan åtta år på ett företag där hon trivs med både kollegor och sin chef. Men så händer det något och Mathilde finner sakta men säkert att hon inte längre är önskvärd på sin arbetsplats.
Thibault arbetar som akutläkare och har ofta alldeles för långa arbetsdagar. Han önskar gensvar från kvinnan han älskar, men får vänta förgäves. I denna väntan åtar han sig genom sitt jobb att bota andras smärta och ensamhet.

Mathilde och Thibault skulle kanske ha kunnat mötas och dela sina upplevelser, inte bara passera varandra i en tunnelbana?

Detta är en god bok att läsa, trots den dystra berättelsen.
Romanen nominerades 2009 till Goncourtpriset.

Nittonde pratan

2011-01-28T14:26:00.000+01:00

av Sandro-Key Åberg finns nu tillgänglig i Noveller för världens barn. Nittonde pratan är en av mina favoriter bland texter!
Sandro-Key Åberg raljerar halsbrytande om krigshets och de människor som tjänar på vapenindustrin.
De första raderna lyder:
"Först och främst vill jag göra absolut klart
att jag verkligen inte vill påstå
att krig är önskvärt
nej nej absolut inte
krig är och kommer alltid att ha varit
något som går ut över människorna inte sant?"

och de sista raderna lyder:

"Förresten krig och krig
varför tala om krig hela tiden
när det i de flesta fall
är fråga om en helt vanlig fredlig aktion
bara genomförd med våldsmedel?"

Nittonde pratan finns att läsa på sidan 149 i
"Noveller för Världens Barn" (2009)
och förstås i "O: Scenprator" (1965).

Med hjärtat i maggropen följer vi Janis på hennes resa

2011-01-27T11:22:00.000+01:00

Med brorsans bil och utan körkort kör Janis i väg i riktning mot norrskenet.

Hennes bästa vän Emelie har blivit mobbad i skolan och har skjutit ner sina skolkamrater och sedan sig själv. Janis och Emelie hade lovat varandra att de tillsammans skulle söka efter "det ultimata". Nu är Janis på väg, ensam, ledsen, arg och desperat. Vi får följa med på hennes äventyrliga resa. Det går fort, det är spännande, det är farligt och många gånger rena katastrofen.

Janis den magnifika är skriven av Johanna Nilsson.

Att söka bra noveller

2011-01-25T14:03:00.000+01:00

Jag söker efter noveller som skulle kunna gå hem bland gymnasieelever med svenska som andra språk. Jag har läst några stycken nu, hittat ett par, bläddrat i ännu fler novellsamlingar när jag börjar läsa
Spöket Milton av Jonas Hassen Khemiri. Där är den tänker jag!

I Khemiris bok finns flera andra texter som är riktigt bra!
LÄS! Jonas Hassen Khemiri, Invasion: Pjäser Noveller, Texter

Nej, men tänk om man skulle ta och utvecklas lite av den här krisen?

2011-01-18T22:00:00.000+01:00

Ungefär så känner Maja, en egensinnig estet som precis har sågat av en bit av sin tumme på slöjdlektionen. I Jenny Jägerfelds bok Här ligger jag och blöder får vi under några dagar följa Maja då hon brottas med tonårslivets alla problem. Som om det inte vore nog med elände att en bit av Majas tumme nu är borta, hennes pappa verkar mest ragga på Facebook och Majas mamma är spårlöst försvunnen! Jag rekommenderar denna bok starkt, Augustjuryn verkar också gilla den.

While my guitar gently weeps

2011-01-03T12:08:00.001+01:00

En sannolik historia heter Karin Alvtegens senaste roman.
Vi får lära känna flera personer; Anders som i bokens början vaknar upp på Sundsvalls sjukhus, Helena som tillsammans med sin make Martin och dotter Emelie flyttat upp från Stockholm till Norrland för att starta ett hotell. Också Verner som bor en bit bortom allfartsvägarna.

Anders är en samlare av dyrbara antikviteter och konst och får av en granne höra talas om en röd Gibson - en gitarr vid namn Lucy... Den tänker Anders lägga vantarna på, kosta vad det kosta vill, och det var till Verner han var på väg när han vaknade upp på sjukhuset.
När vi möter Helena ligger hon i skilsmässa och driver hotellet i egen regi och försöker samtidigt ha kontroll över Emelie som tydligt tar avstånd från sin mamma.
Också Verner då, av många betraktad som en kuf man helst undviker att befatta sig med. Verner som bor bortom allfartsvägarna och äger Lucy. Den här boken är som gjord för att sträckläsa en novembersöndag!

Vad är det som händer?

2010-12-06T12:24:00.000+01:00

Har Hanna svikit Andreas? Varför säger inte Andreas vänner något?
Andreas är 19 år och går i gymnasiet i Luleå, han har en mamma i Stockholm och en pappa utanför Luleå, där han bor. Marken gungar under Andreas fötter. Vem kan han nu lita på? Erik, en barndomsvän, som Andreas inte träffat på länge, dyker upp och drar med honom ut. Men vem är Erik egentligen?
En bok att sträckläsa tills den tar slut, stillsam, tänkvärd men ändå spännande. Saker som aldrig händer är skriven av Johanna Lindbäck, en av bloggarna på bokhora.se.

Vad är det som Sophies vänner inte vet?

2010-11-08T11:30:00.000+01:00

Sophies tankar och känslor kretsar kring pojkvännen Dylan och vänskapen med tjejkompisarna. En dag på en bänk på Konstmuseet möter hon Robin,
den som alla i skolan retar. De finner varandra, de har väldigt roligt tillsammans och de har massor av gemensamma intressen. Men deras relation skapar bestörtning bland kamraterna. I Sonya Sones´ "diktromaner" skildras kärlek och vänskap, men även mobbning och konflikter som uppstår. Den första boken, Vad mina vänner inte vet, är skriven ur Sophies perspektiv, den andra boken, Vad min flickvän inte vet, ur Robins. Böckerna är skrivna i diktform. Charmigt, roligt och underfundigt. Lätt att läsa, svårt att lägga ifrån sig.

Oanade perspektiv?

2010-11-03T09:06:00.000+01:00

"Detta är en historia som det till slut blev oundvikligt att berätta. Det finns lika många ingångar som utgångar"... "Allt handlar om vilken position man intar".
Kristian Lundbergs Yarden påminner läsaren om en vardag som sällan syns i medierna. Det är en skildring av författarens egen uppväxt med en schizofren mamma och en pappa som stack. En nutida arbetarskildring och om att tvingas gå böjd både bildligt och kroppsligt för att förtjäna sitt levebröd. En berättelse om hur det var att som barn leva i ett utanförskap och vilka spår det sätter i vuxenlivet och när man själv blir förälder.
En bok att rekommendera till de som kanske inte brukar läsa böcker - samt till dagens politiker!

En klaustrofobisk berättelse

2010-10-27T09:17:00.000+02:00

Nightmare av Henry Fuseli [1741–1825]

Steinar Bragi blev nominerad till Nordiska rådets litteraturpris år 2010 för sin bok Kvinnor. En bok som även efter läsningen inte släpper taget. Konstnären Eva Einarsdóttir återvänder till Reykjavik efter några i utlandet. Hon har följt efter Hvarn, sin fd pojkvän, som egentligen inte vill ha något med Eva att göra. Eva erbjuds lägenhet i ett höghus och ganska snart känner hon sig instängd där och utan möjligheter att komma ut. Eva dricker för mycket och hennes paranoida upplevelser skildras på ett minst sagt otäckt sätt. Men boken stannar inte endast vid galenskapen. Den gräver sakta men säkert gångar mellan den verkliga världen och Evas paranoida upplevelser. Snart är man som läsare både inne i och utanför Evas värld.
Boken kan läsas ur flera perspektiv, men för mig går en röd tråd genom boken; frågan om kvinnans roll i vårt moderna framgångsfixerade samhälle. Ett samhälle där vi blir alltmer isolerade från varandra. Den här boken har jag rekommenderat till flera och kommer att rekommendera till ännu fler!

En fruktansvärt bra bok

2010-10-21T09:06:00.000+02:00

Maja-Maria Henriksson blev i veckan nominerad till Augustpriset i barn- och ungdomslitteraturkategorin för sin debutroman "Jag finns". Boken bygger på författarens egen uppväxt.
Jag började läsa den och kunde inte släppa den!
Johanna är utsatt för svår mobbing i skolan - mycket svår! Jag undrar ofta under läsningen, kan det verkligen vara så här djävligt??!!
Hon vill vara mamman till lags, men mamman blir aldrig nöjd och även hemma misshandlas Johanna. Johanna hittar egna små luckor där hon kan vila en stund från vardagens helvete. För den senildementa Iris läser hon högt om grodor och finner en stunds ro. Till Längtansträdet går Johanna när hon inte orkar längre, när hon tror att hjärtat ska stanna. "Trädet låter Johanna luta sig mot det och de tunga rötterna med mjuk mossa bär henne så länge hon behöver". Några rader i hennes nya skrivbok ger iallafall vissa förhoppningar om ett annat slags liv: "Vad svårt det är att försöka vara människa. Men allt är annorlunda nu. Jag vet att jag är på väg".

Det här vet du inte om...

2010-09-16T14:32:00.000+02:00

...men jag väntar på dig. Så sjöng Annika Norlin i låten "Någon gång måste du bli själv", en låt om att vara hemligt kär. Att vara just hemligt kär är något som Johan i boken "Det är så logiskt, alla fattar utom du" vet mycket om. Han har nämligen under många år varit hemligt förälskad i sin bästis Ester. Johan är en ganska tillbakdragen kille, Ester är mer utåtriktad och omåttligt populär. Johan och Ester har varit bästisar sedan barnsben och Johan har aldrig vågat berätta om sina känslor för Ester. Men nu är dagen kommen, nu ska Johan banne mig berätta för Ester hur mycket han älskar henne! Författaren Lisa Bjärbo har skrivit en riktigt fin kärlekshistoria som kanske slutar olyckligt? Kolla gärna Lisas blogg: http://onekligen.blogspot.com/

Lark & Termite

2010-07-01T13:25:00.000+02:00

Att skriva om starka känslor utan att använda direkta beskrivningar är en konst, få förunnat att lyckas med. Jayne Anne Phillips senaste bok Lark & Termite är utan tvekan en stor läsupplevelse och ett gott exempel på de outtalade ordens makt.

Paris, Texas

2010-03-29T15:45:00.000+02:00

Vissa filmer har en alldeles egen ton och tål att ses om flera gånger. Wim Wender's Paris, Texas hör till dessa, tycker jag. En vacker vemodig film om hur svartsjukan tills sist tär sönder kärleken. Jag fångas varje gång av filmens början. En förvirrad man - Travis, går väldigt fort som om han hade bråttom att komma fram till ett mål vi inte vet något om. Han har drabbats av minnesförlust och genom en lapp i hans ficka blir hans bror Walt kontaktad av polisen. Walt åker för att hämta Travis och deras möte blir både dråpligt och sorgligt. Ry Cooders stämningfulla musik följer genom hela filmen och lämnar i mig ett slags färgminne i solljusrött.
Travis liv klarläggs efter hand och vi får veta alltmer om hans levnadshistoria.

En bok som kryper under skinnet

2010-02-22T13:48:00.000+01:00

Jag läste nyligen Smuts av Katarina Wennstam. En bok om sexköp och trafficking, nog så aktuella ämnen. Wennstam lyckas fånga det komplexa i en till synes framgångsrik mans handlingar. Advokaten Jonas Wahl köper sex av prostituerade och han har till slut ingen kontroll över sitt beteende. Hur kan det bli så kan man undra? Wennstam ger inget egentligt svar på den frågan, hon lämnar över funderingarna till läsaren och hos mig kröp denna bok in under skinnet. Varför kan Jonas och hans hustru inte prata med varandra? Vilka drivkrafter är det egentligen som ligger bakom en människas handlingar? Nu ser jag fram emot att läsa hennes senast utgivna bok; Alfahannen - också den med ett synnerligen akuellt tema,en uppburen skådespelare med förvrängd kvinnosyn... men innan dess måste jag nog läsa Dödergök. Jag vill ju veta hur det går för både åklagaren Madeleine Edwards och advokaten Jonas Wahl!

Bokbloggar.nu

2010-02-22T13:44:00.000+01:00

Bokbloggar.nu samlar bloggar om litteratur. Här finns de senaste inläggen från över 200 bloggar och en stor länksamling med många fler.

Nick & Norahs oändliga låtlista

2009-12-15T09:53:00.000+01:00

Noraha är infödd i New Yorks klubbvärld och även om hon är en del av den så kör hon sin egen straight-edge-stil (kanske i ett försök att revoltera?). Hon snubblar över Nick som är basist i ett qeercoreband och det tar ett tag för henne att reda ut huruvida han är gay eller inte. Dom drar runt i New York natten och försöker komma fram till vad dom känner för varandra och om känslorna är besvarade. Det är inte enklare för dom än det är för andra tonåringar. Boken igenom associeras det till olika låtar, därav titeln. Det är kärva kommentarer och en hel del attityd. Men osäkerheten som dom känner för varandra kan nog betraktas som universell och tidlös. Boken har för övrigt också blivit film.

Skriv om och om igen

2009-12-02T10:53:00.000+01:00

Nej, det blev inget Augustpris till Svenhammeds journaler. Priset i barn- och ungdomskategorin gick istället till Skriv om och om igen, en inspirationsbok om skrivande av Ylva Karlsson och Katarina Kuick. Här kan man läsa mer om den!

Den gula tapeten

2009-12-01T15:16:00.000+01:00

av Charlotte Perkins Gilman skrevs alldeles i slutet av 1800-talet. Det är en skrämmande novell som på flera plan beskriver en kvinnas instängdhet. Texten lämnar stort utrymme för läsarens egna tolkningar och kanske är det därför den fortfarande dyker upp i olika sammanhang, inte minst som teater. Novellen passar nog mycket bra att diskutera i en läsecirkel eller i en gymnasieklass. Läs den!

August & lille August

2009-11-21T11:24:00.000+01:00

På måndag delas prestigefyllda Augustpriset ut, Svenska Förläggareföreningens årliga utmärkelse till bästa svenska skönlitterära bok, fackbok och barn- och ungdomsbok. Jag har inte läst så många av de nominerade böckerna ännu, men hejar lite extra på Svenhammeds journaler av Zulmir Bečević som är nominerad i barn- och ungdomskategorin.

Det ska också bli spännande att veta vem som får Lilla Augustpriset, uppsatspriset för gymnasieungdomar mellan 16 och 20 år som även det delas ut på den glammiga galan på måndag. Inte mindre än två skribenter från Lund är nominerade i år: Olivia Johansson för Illusioner och Minja Mårtensson för Ringar är som streck man samlar på. Heja!

Novembertips x 3

2009-11-12T19:21:00.000+01:00

Ändlöst gråblöta novemberdagar är perfekta dagar att läsa John Ajvide Lindqvists roman Människohamn, en gastkramande och vacker spökhistoria om en karg skärgårdsö, ett barn som försvinner på havet och en fars gränslösa kärlek. Men också berättelsen om kärleken mellan magikern Simon och skärgårdskvinnan Anna-Greta, bofast sedan generationer och införstådd med öns alla hemligheter... Jag tyckte att den här romanen var imponerande välskriven och gripande, till och med snäppet bättre än vampyrsuccén Låt den rätte komma in. Och då gillade jag ändå den också väldigt mycket.

Diane Setterfields Den trettonde historien är en riktigt maffig spänningsroman för bokälskare, en pastisch på engelska 1800-talsklassiker som Jane Eyre. Här finns alla de ingredienser som brukar förknippas med den viktorianska romanen: förfallna hus med dammiga bibliotek, mystiska trädgårdar och mörka familjehemligheter… Berättelsen börjar med att Margaret, antikvariatsbiträde och hobbyforskare, får ett brev. Det kommer från Vida Winter, en världsberömd bestsellerförfattare, som ligger för döden. Hon har karriären igenom ljugit ihop olika historier om sitt förflutna men nu vill hon berätta sanningen om sitt liv. Kan Margaret tänka sig att skriva hennes biografi?

Flera av Tove Janssons berättelser om mumintrollen tål att läsas och läsas om långt upp i vuxen ålder. Till dem hör Sent i november, som är den sista boken om Mumindalen. Det är en lite vemodig berättelse om höst, uppbrott och längtan. Snusmumriken, homsan Toft och några andra udda varelser söker sig till muminfamiljens varma, trygga hus. Men huset är tomt och övergivet…

True blood!

2009-11-11T15:00:00.000+01:00

Har ni som jag fastnat för True Blood, HBO:s fantastiska vampyrserie? Ja, jag vet vampyrer börjar kanske bli lite uttjatat för tillfället, men jag lovar att detta är något alldeles extra oavsett om man gillar vampyrfiktion eller inte. Nu undrar ni kanske varför jag skriver om en tv-serie i en bokblogg? Jo naturligtvis för att serien bygger på böcker. Många böcker dessutom, av författaren Charlaine Harris.

Jag har nu tagit mig igenom nio delar som böckerna om servitrisen Sookie Stackhouse består av och har alltså precis läst ut den senaste boken som ännu finns utgiven: Dead and gone. Tycker själv att det är lite smått overkligt att jag läst så många böcker i en och samma serie. Men jag måste säga att jag haft kungligt roligt hela vägen. Förutom kanske en bok så tycker jag att böckerna över lag varit mycket spännande och framför allt roliga. Humorn är ju något som även TV-serien tagit fasta på vilket är kul. I den senaste boken har det blivit dags för ”The Great Revelation”… den dag då vi människor ska få veta att vi inte bara omges av vampyrer utan även av andra övernaturliga varelser. Jag ska inte avslöja mer nu. Utan uppmanar er som inte läst serien att börja. Jag blir riktigt avundsjuk på er som har allt spännande framför er.

Vi som läst alla böckerna får ge oss till tåls till maj 2010 då den tionde Sookie Stackhouse boken kommer ut. Det går även att låna en bok som samlar noveller om Sookie och hennes vänner i Bon Temps som kom ut för någon månad sedan: A touch of dead.

Tack Oprah!

2009-11-11T13:30:00.000+01:00

För ett tag sedan letade jag runt på nätet efter lite nya spännande titlar till Kattes bibliotek. Trillade över Oprah Winfreys bokklubb och hennes tips på ungdomsromaner. Det visade sig vara en riktig fullträff! Köpte in flera av böckerna på hennes lista och tänkte börja med att nämna den författare som hade skrivit två av böckerna och som visade sig vara riktigt, riktigt bra. Författaren heter Sara Zarr och de två böcker jag läste av henne heter Story of a girl och Sweethearts. Båda böckerna lyckas omedelbart få en fast och väldigt lättlästa och välskrivna (och ganska tunna). Framför allt tror jag att jag fastnade för det faktum att författaren verkligen fick mig att bry mig om hur det skulle gå för huvudpersonerna.

Huvudpersonerna i båda dessa böcker är två tonårstjejer med rätt problematiska liv. I Story of a girl får vi träffa 16-åriga Deanna. Tre år tidigare kom hennes pappa på henne med att hångla med hennes brors 17-årige kompis. Sedan den dagen har ingenting varit sig likt. Hennes pappa talar i princip inte med henne mer. I skolan har hon fått axla rollen som ”skolans slampa”. Hon har egentligen bara en person kvar som verkligen är hennes vän, Jason. Problemet är bara att Deanna kanske är kär i Jason, detta trots att han har flickvän. Vad gör man då? Vågar man riskera sin vänskap och berätta hur man känner? Boken är så sorglig på sina ställen, särskilt känner man hur otroligt ensam Deanna känner sig och hur mycket hon saknar sin pappa. Men boken är också upplyftande eftersom Deanna faktiskt kommer vidare med sitt liv trots att det kräver ett enormt mod.

Sweethearts handlar också om att passa in eller inte passa in i skolan. Jennifer går sista året på High school, är populär, har många vänner och en snygg pojkvän. Allt verkar faktiskt perfekt. Men så börjar en ny mystisk kille, Cameron, på skolan som alla tycker verkar mycket spännande. Någon som Jennifer faktiskt känner sedan tidigare. Som läsare får vi veta att Jennifer och Cameron har ett rätt mörkt förflutet tillsammans. Tills de gick i femte klass var de varandras enda vänner och var båda utsatta för fruktansvärd mobbning. I femte klass försvann Cameron plötsligt och Jennifer fick beskedet att han hade dött. Naturligtvis blir det en enorm chock att träffa denna person igen som en gång betydde allt för henne. Den person som Jennifer var innan och som fortfarande finns där innanför gör sig hörd. Jennifer har allt svårare att leva upp till rollen som den populära tjej som hennes nuvarande klasskamrater känner. Boken är på sätt och vis en kärlekshistoria men ingen vanlig och enkel sådan. Även denna en fantastiskt bra bok!

En smått fantastisk bok

2009-11-11T13:03:00.000+01:00

har jag läst ut idag! Den heter The gargoyle och är skriven av Andrew Davidson. De första sidorna inleds med att den namnlösa och mycket vackra huvudpersonen är ute och kör en mycket mörk kväll. Bilfärden slutar med en våldsam bilolycka. Bilen kraschar i en ravin och berättaren vaknar upp på ett sjukhus med mycket svåra brännskador. Där får han utstå en fruktansvärt smärtsam behandling för att över huvud taget kunna röra sig igen. På den målande och ingående (och ofta obehagliga) beskrivningen av tillståndet för hans hud, förstår man att han ungefär ser ut som en välstekt bit kött på en grill. Som följd är allt han vill att dö… Men så en dag dyker den intagande skulptören Marianne Engel upp. Specialiserad på att göra små groteska stenfigurer (därav boktiteln: The Gargoyle). Hon berättar för huvudpersonen att de en gång var ett älskande par i det medeltida Tyskland. Hennes version är att han i själva verket var en legoknekt med brännskador som hon i egenskap av nunna vårdade och räddade livet på. Allt detta ska ha ägt rum i det berömda klostret Engelthal.

Som man kan förstå har vår berättare rätt svårt att smälta denna version av verkligheten. Men ju mer Marianne berättar desto svårare blir det både för oss läsare och för den namnlöse huvudpersonen att värja sig mot de fantastiska historier som hon spinner vidare på. På något sätt lyckas Marianne med sina historier dra huvudpersonen tillbaka till livet och kärleken. En spännande, välskriven och överraskande historia. Lite med samma känsla som Den vidunderliga kärlekens historia av Carl Johan Vallgren. Kolla även in bokens hemsida, Burned by Love,som det är omöjligt att inte fastna vid. Där berättar vanliga människor om hur de har blivit brända av kärleken…

Den lilla människans storhet

2009-11-10T08:26:00.000+01:00

I samband med firandet av Berlinmurens fall för tjugo år sedan visade SVT2 i helgen bl a filmen De andras liv. Den fick mig att tänka på några böcker som skildrar samma fenomen - den enskilda människans mer eller mindre medvetet trotsiga motstånd, böcker som också tillhör några av mina favoriter.
I det lilla formatet; "Utan blod" av Alessandro Baricco. Där leder en mans ickehandling så småningom till en form av försoning.

I boken "Påstår Pereira" av Antonio Tabbuchi börjar en kulturredaktör som hittills bara skrivit olika slags texter om äldre europeiska författare att begå handlingar som inte riktigt passar den diktatur han befinner sig i.

1998 års nobelpristagare i litteratur José Saramago kommer från Portugal. I boken "Blindheten" får den enskilda människans mod stora konsekvenser för omgivningen. Blindheten har också blivit film, väl värd att se.

En thriller med verklighetsbakgrund

2009-11-05T14:55:00.000+01:00

I Monica Zaks senaste bok: Offensiv Röda Nunnan skildras livet bland Guatemalas gatubarn och hur samhällets sociala motsättningar och orättvisor kan te sig. Jag kan bara säga: Läs boken!
Filmrättigheterna är tydligen redan sålda till samma bolag som filmatiserade hennes första bok om Guatemala; Pumans dotter, vilken jag också varmt kan rekommendera att läsa!

Borta bäst

2009-11-05T13:35:00.000+01:00

heter Sara Kadefors senaste bok. Man kan fundera på titeln en stund, vad som räknas som borta och varför det kan vara bättre än hemma. Sylvia bor i en bil bakom IKEA vid Kungens kurva i Stockholm. Sitt morgonkaffe får hon gratis i det stora möbelvaruhuset före klockan tio. Läsaren får läsa ett tag för att få veta vad som har hänt och varför Sylvia valt att lämna sitt vanliga välbeställda liv. En både humoristisk och tragisk berättelse.

Novelltips nr. 2

2009-11-02T14:02:00.000+01:00

Ro utan åror av Pär Rådström
"Han skulle ha en lugn hemmakväll. Han hade sett fram emot det hela dagen. Han hade till och med tänkt låta sjukanmäla sig dagen därpå och med den baktanken hade han inköpt en tredjedel Renat och en tredjedel söt Vermouth. Han var flitig annonsläsare så ett tag hade han funderat på att ge även kulturen sitt genom inköp av en halva Vino Tinto, men han avstod".
Så inleder Pär Rådström sin novell som finns i novellsamlingen med samma namn (Ro utan åror). Den gavs ut år 1961, men berättelsen är tragiskt(?) nog lika aktuell idag.

Novelltips

2009-11-02T13:28:00.000+01:00

Ett litteraturpris man kanske inte hör så mycket om är "Caine Prize for African Writing". År 2009 gick priset till en nigeriansk författare E.C Osondu. Läs hans novell Waiting!

En ny efterlängtad titel av Per Petterson

2009-10-30T12:35:00.000+01:00

kunde jag idag registrera som anländ. Pettersons nya bok heter "Jag förbannar tidens flod". Jag avundas er som ännu inte läst "Ut och stjäla hästar". Ni har verkligen något att se fram emot!